En helt vanlig fredag
Unknown
Tänka sig att det här med livet var lättare när man var liten. Jag, för min del, hade min plan om hur det skulle fortlöpa. Jag ville bli veterinär, träffa min framtida man i tonåren och få barn strax efter 20. Vi skulle gifta oss på en lite udda plats, skaffa ett mysigt litet hus i utkanten av Malmö storstadsområde. Gärna med cykelavstånd till ett stall, så jag kunde ha häst. Att jag nu, som 25åring inser hur skev min verklighetsbild var, är ett helt annat kapitel.

Idag sitter jag på ett jobb jag inte helt trivs med, utan vidareutbildning och känner att jag måste ta tag i saker och ting, så att mitt drömliv kan starta. Det är hemskt att tänka att jag låtit så många år flyta förbi, pga rädsla och lathet.

Jag har börjat så smått att luska på utbildning, änmält mig till högskoleprovet och helt enkelt mentalt börjat förbereda mig. Men det ställer ännu fler frågetecken. Hur ska jag göra med min lägenhet? Vågar jag satsa på 5 år? Om jag hittar utbildning i en annan stad, vad gör jag då? Kommer jag klara trycket?

Ån har jag lite tid.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)