Broken Fairy

Jag e tillbaka, illa tilltyglad, skadad... vingbruten på något sätt. Jag känner behov av att skriva av mig, jag sitter och funderar på vad jag känner egentligen. Just nu?... Jag vet inte riktigt... Jag känner mig mest bara tom för tillfället. Tom på tårar, tom på känslor, tom på tankar, tom på ord att säga, tom på ork, smak, lukt, glädje, styrka. Jag vill bara sova.

Igenkännandet sprider sig i kroppen på mig när jag minns att jag till och med har en etikett här i bloggen som refererar till mitt duntäcke, min absoluta favorit rehabilitering. Mitt sätt att slicka mina sår e nog att sova bort det, om än för ett tag bara. När jag vaknar vill jag bara ligga kvar i evigheters evigheter och bara mysa och stilla fundera, på allt och inget.

De senaste veckorna har det varit otroligt svårt att komma ur sängen. Jag har kunnat sova måånga timmar i sträck, jag menar 10, 11, 12.... och ändå vara trött när jag vaknar. Det har hänt att jag somnat mitt på blanka dagen, och sovit flera timmar. Men det mest förvånadsvärda är att jag som e en sådan sann nattuggla har somnat klockan 7 8 på kvällen, och ändå sovit till 9 eller 10.

Det allra mest underliga är att trots att allt nått en topp där inget kan bli värre som då orsakar att jag är i en av historiens djupaste dalar så har jag en hoppfull känsla av att världen är god, inte ond och svart som man kunnat tänka sig. Nä inom mig finns det ett hopp, om än svagt men någonstans där inne har jag inte helt tappat tron på mänskligheten. Fast det e kanske bara nu innan jag landar helt.