I motgång är livet hårt.Det är mycket lätt att man bara ger upp och slutar kämpa och bara ser negativt på saker och ting. Jag vet, jag har varit där många gånger. Sist var inte för så länge sedan, förra veckan.
Jag ska inte precis säga att allt är ok igen, för det är det inte, men jag har väl vaknat upp och valt att inte ge upp denna gången. Kanske varar det inte så länge men det kanske förändras denna gången. Någon gång får man allt vackert säga till sig själv att det räcker.
Därför bestämde jag mig efter typ en vecka av depression att även om jag känner mig ensammast i världen så ska jag vara den starkaste ensammaste i världen. För säger man inte "Ensam är stark". Vips så kändes allt mycket lättare och jag blev lite gladare. Men tyvärr så finns problemen där endå, långt nere lurandes under ytan. Och jag vet att det kommer upp igen snart, hur mycket jag än vill att det ska funka att lura mig själv denna gången.
Det funkar i alla fall just nu så att jag klarar av den vanliga vardagen utan att påverkas, men på insidan där kan jag lova att det är total kaos.Känslorna är i fullt civilt krig med varandra och hjärtat har stora hål och rivsår av en massa olika slag.
Men jag repar mig snart... Hoppas jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar