När man har så otroligt mycket frustration inom en och man inte vet vad man ska göra av den, vad gör man då? Jag har försökt så många olika lösningar, men inget verkar funka just nu. Allt verkar bara gå i en ond spiral. Frustration leder till grubblerier som leder till deppighet som leder till stressymptom. Som sen leder till frustration över hela situationen.
Mest frustrerande av allt är att jag själv orsakar hela problemet genom att vara för snäll och alltid hjälpa andra och ge massa av mig själv.
Känns som evigheter sedan jag skrivit, och det är det oxå. Verkligheten har hunnit ikapp mig! Sedan en tid tillbaka har jag inte mått helt 100% okej. Har svårt att minnas när jag sist mådde riktigt bra... semestern förra sommaren kanske?
Jag har haft behov av att skriva, men inte energin att formulera några meningar. Den senaste veckan har varit kaosartad och hemsk. Tyvärr är det så att bägaren ibland rinner över, och just nu kan jag inte ta mer. Jag är så duktig på att "gömma" mina problem, genom att bry mig och ta hand om alla andras problem. Därmed är det ingen som märker att jag bryter ihop.
Jag får skylla mig själv. Jag ber inte om hjälp och om någon frågar hur det är så är allt bara bra! Känns inte rätt att lägga mina problem på andra när det är mitt skit som jag ställt till med. Att älta samma sak om och om igen är bara tråkigt. Saker och ting går bara långsamt, jag vill att allt ska vara löst nu. Jag vill vidare i livet, och jag vill inte vara den snälle alltid.
I'm too good for my own good!
On a happier note: allt har inte varit skit den senaste veckan. Jag och Adrian var på studentfest förra fredagen, en nära vän till oss. Nu har hon åkt till Norge för att jobba, och jag saknar henne redan. She's grown on me lately! Förutom en mindre otrevlig incident där så hade vi skitkul, festade inpå småtimmarna. Midsommar i fredags var supertrevlig det med. Vi var i Lomma med trevliga vänner, åt gott, drack gott och spelade kubb i regnet. Så typiskt svensk midsommar.
Igår drog jag och älsklingen ut på Sibbarps Midsommarmarknad, men vi ägnade oss inte särskilt mycket åt marknaden. Vi tog oss ner mot stranden för att vi skulle dricka varsin öl, och det slutade med strandhäng med en ny kompis. Brandon Lee the Duva.
Den här duvan flög rakt upp i mitt hår. Jag trodde han attackerade och lyckades få bort honom. Han höll sig på avstånd när Adrian ville klappa honom, men ändå nära hela tiden. Vi satte oss ner och duvan la sig ner i gräset precis intill oss, och burrade till sig. Han låg där hur länge som helst, ända tills en hund gick förbi och fick för sig att jaga duvan. Adrian utsågs som räddningstjänst, då duvan flydde upp på hans nacke. Även där satte han sig tillrätta och somnade till lite då och då. När vi efter en bra stund skulle gå vidare hoppade den lilla fågeln efter oss en bit innan han beslöt sig för att flyga iväg. Söt fågel!
Sen några dagar tillbaka har jag känt mig ganska låg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, utan det ligger bara som en klump i magen och en tagg i hjärtat. Jag vill så mycket, men vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare.
Category:
Låg
Leave a Comment
Nu tar en trött tjej sig hemåt och i säng.
Tänka sig att det här med livet var lättare när man var liten. Jag, för min del, hade min plan om hur det skulle fortlöpa. Jag ville bli veterinär, träffa min framtida man i tonåren och få barn strax efter 20. Vi skulle gifta oss på en lite udda plats, skaffa ett mysigt litet hus i utkanten av Malmö storstadsområde. Gärna med cykelavstånd till ett stall, så jag kunde ha häst. Att jag nu, som 25åring inser hur skev min verklighetsbild var, är ett helt annat kapitel.
Idag sitter jag på ett jobb jag inte helt trivs med, utan vidareutbildning och känner att jag måste ta tag i saker och ting, så att mitt drömliv kan starta. Det är hemskt att tänka att jag låtit så många år flyta förbi, pga rädsla och lathet.
Jag har börjat så smått att luska på utbildning, änmält mig till högskoleprovet och helt enkelt mentalt börjat förbereda mig. Men det ställer ännu fler frågetecken. Hur ska jag göra med min lägenhet? Vågar jag satsa på 5 år? Om jag hittar utbildning i en annan stad, vad gör jag då? Kommer jag klara trycket?
Ån har jag lite tid.
Efter fem dagars ledighet är man tillbaka på jobb, superexalterad att gå igång. Eller inte. Tröstar mig med att det är idag och imorgon sen är jag ledig i helgen igen.
Inventeringen blev tydligen inställd! Inte mig emot, känns som de har för mycket på lager för att vara klar till status ändå. Finns en del som där inte är koll på. Jag är inte den som är den, jag ifrågasätter rutiner som uppenbart inte fungerar. Rutiner som jag själv haft i min gamla butik, och tar på mig ansvaret för det. Samtidigt som jag känner att jag inte borde, för att jag inte vill gå in och ta plats och ställa krav. Men samtidigt så visar jag vad jag går för och att jag har koll på mina grejer. Hatar egentligen att skryta, men mina ansvarsområden brukar fungera när jag satt mig in i dem. Jag hoppas bara att de ser det som en tillgång, istället för att jag bara försöker ta plats.
Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till när de nu ska genomgå mina timmar. Min förra chef påstår att jag var skyldig butiken timmar, medans jag menar att jag har för många timmar. I och med flytten ifrågasatte jag om timmarna överförs, för jag vill starta på noll i min nya butik, och den nya chefen håller med.
Sitter på tåget som står still precis efter ørestad. Självklart är det så när jag lånat nyckel och kod för att kunna komma in när jag tar det tidigare tåget som jag alltid tar. Hatar förseningar, speciellt när man ska till Nørreport. Ofta när tåget blir försenat, ställer de in tåget på huvudbanegården.
Satt precis och bestämde att efter jobb ska jag ut och gå mot klagshamns hållet med kameran. Hoppas på att jag kan fånga några av höstens vackra färger innan det blir helt kalt.
Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till när de nu ska genomgå mina timmar. Min förra chef påstår att jag var skyldig butiken timmar, medans jag menar att jag har för många timmar. I och med flytten ifrågasatte jag om timmarna överförs, för jag vill starta på noll i min nya butik, och den nya chefen håller med.
Sitter på tåget som står still precis efter ørestad. Självklart är det så när jag lånat nyckel och kod för att kunna komma in när jag tar det tidigare tåget som jag alltid tar. Hatar förseningar, speciellt när man ska till Nørreport. Ofta när tåget blir försenat, ställer de in tåget på huvudbanegården.
Satt precis och bestämde att efter jobb ska jag ut och gå mot klagshamns hållet med kameran. Hoppas på att jag kan fånga några av höstens vackra färger innan det blir helt kalt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
