En ynka vindpust, och man faller ner
Där världen är platt, trist och grå
Som en hund, man slickar sina sår.
I hjärtat börjar gro, ett frö av längtan
Att där ovan flyga, sväva, finnas
Begäret föds, man hoppas så.
Dagarna går, man vandrar vidare
Genom platta landskap och törn
I mörkret, ett ljussken bländar.
Vägen vinklas, och luften blir lätt
Energin flödar, världen ler, man ser att
Världen är fantastisk, sedd uppifrån
