Nu är mamma och pappa hemma igen. Bruna och fina. De hade haft det jättemysigt, och äntligen kunde jag sova i min egen säng igen. När jag sov i deras säng så använde jag mitt täcke och min kudde för att jag tänkte att det då skulle bevara lite av känslan av min egen säng. För det finns inget mysigare än att vakna upp med mitt täcke och bara ligga och mysa med täcke snurrat runt en och morna sig. Men nä, inte riktigt så lätt var det. Men äntligen var den studen där igen, imorse. Det är som terapi, det kvittar hur många deprimerande tankar som infinner sig när jag vaknar, jag är skyddad så länge jag har mitt täcke och min säng. Det finns ändå en möjlighet för mig att bara tränga undan de dära tankarna och bara tömma huvudet.
Jag kommer så väl ihäg när jag fick det dära täcket. Det var en julafton för många år sedan. Det var antingen första eller andra julen när vi flyttat till Holma, så fick jag och min syster varsitt duntäcke i julklapp. Senare på kvällen låg jag där i min säng fastän vi fortfarande hade folk där. Det var så varmt och gott, jag tyckte att det var jättekallt så jag hade krupit ner. Mamma eller pappa kom in och helt plötsligt fick jag inte ligga under mitt värmande täcke mer, jag hade feber upptäckte de. Dagen efter var jag fortfarande sjuk, så jag kurade upp mig i soffan med täcket och tittade på black beauty. Sen vi flyttade hit har mamma föreslått att vi skulle köpa tunnare täcken som vi kan ha på sommaren eftersom denna lägenheten är ganska varm. Men jag vägrar att byta ut mitt duntäcke mot ett tunnare täcke, även om det e varmare på ovanvåningen. Jag sover med fönstret öppet istället.
